Jag går min väg i ensamhet
Och inte någon enda vet,
att en gång har jag upplevt kärleken
För mej den var så underbar
Och i mitt hjärta än finns kvar
den lycka som jag känt för länge sen
Nu allting har förändrat sej
Du finns ej längre här hos mej
Nej, allt som nu finns kvar är ensamhet
Men jag förlåter ändå dej
Att gråta nu, det hjälper ej
Och det som var förblir min hemlighet
Ingen förstår hur svårt det var att plötsligt vara den
som står allena, ensam kvar, ensam med kärleken
Låt tiden läka alla sår
Det blir en dag, jag vet jag står
beredd, att börja om på nytt igen
Men än så länge finns hos mej
en allt-för-tydlig bild av dej
och lyckan som jag känt för länge sen
Ingen förstår...
Låt tiden läka alla sår...
